Mer vishet från biblans toalett

Jag är smått förtjust i toaklotter. Det är ungefär som vilket internetforum som helst. Lite kuk, lite bajs, lite rop på hjälp, några kärleksförklaringar och en hel del vardagsfilosoferande. Idag läste jag Gud ser dig, skrivet med stora svarta bokstäver.

På grund av gårdagens toapoesi kastades jag bakåt i minnet, till biblans toa innan renoveringen. Då var det orange kakel och blått ljus som gällde, och det kostade en femma. Jag mindes att där fanns en kort toavers som alltid drog till sig uppmärksamheten. Den var snitsig, rolig med någon sorts knorr. Och eftersom jag läst den så många gånger trodde jag aldrig att jag skulle glömma den. Sen kom renoveringen, versen försvann både från väggen och från mitt medvetande. När jag försökte komma på den igår mindes jag bara ordet Skithusvägg.

Men så! Idag! Nyss! Kom den rusande tillbaka. Jag knäckte koden, versen var ju på engelska. Ordet var Shit house wall. Kanske en smula hobbyöversatt. Håll till godo:

My ambitions must be very small

Writing poems on a shit house wall