Hyllning till körläraren

Min körlärare är pedagogiken och lugnet personifierat. Han kan plötsligt säga "Idag ska vi köra ute i trafiken" på ett sätt som gör att det känns helt okej. Det känns som om han litar helt och fullt på mig och min förmåga. Han drar smarta paralleller till cykling, förbereder mig för nästa steg och tar det alldeles lugnt. Han får mig att tycka att bilkörning är skitkul istället för ett nödvändigt ont. Han får mig att önska att det var han som lärt mig cykling, simning, skridskor. Eller att han kunde lära mig att rida och spela gitarr. Fram för mer personkult av körlärare!