Oväntat besök

Jag är tillbaka i Sundsvall för en kort stund. Lite saker att fixa. Påminner mig att jag behöver hämta några grejer i lägenheten. Min sommarhyresgäst kan väl inte ha något emot att jag kommer förbi, hon är väl ändå på jobbet så här dags? Jag går in i mitt hus, tar upp nyckeln ur fickan men... min dörr är borta.

Ingenstans står mitt namn, ingen dörr ser ut som min. Jag förstår ingenting. Jag bor ju här. Jag har ju mina möbler och böcker och min kinesiska tekanna här. Jag går fram och tillbaka i trapphuset. Tittar på dörrarna igen. Och igen. Har jag blivit galen? Har jag hittat på det senaste året... eller har jag redan flyttat men glömt det?

En granne går in till sig. Jag tar mod till mig och ringer på:
- Ursäkta, jag undrar var det här är för adress?
Hon säger min adress.
- Jag förstår att det låter konstigt, men jag måste fråga: Känner du igen mig som din granne?
Jodå, hon vet vem jag är. Jag ber henne peka ut min dörr och det gör hon. Fast det är inte min dörr. Jag provar nyckeln trots allt.

Den passar.

Jag går in. Det ser inte ut som det borde. Inredningen består av mycket rött, svart, sammet. En mörkhårig tjej tittar skrämt och aggressivt på mig. Hon undrar såklart vad fan jag gör där, och vill köra ut mig. Jag ber om ursäkt, känner mig änglig, förstår att det ser ut som om jag gör intrång hos en främling. Hon måste undra hur det kommer sig att jag har hennes nyckel. Jag försöker tala lugnt och ber att få stanna och snabbt förklara mig.

Jag kan inte tänka ut något bättre än att berätta allt för henne. Hon håller med om att det är väldigt underligt, men tycks vänligare och lugnare. Hon berättar att hon bott där länge, men att hennes lägenhet alltid varit speciell.
- Det spökar här, säger hon.
Rösten är nonchalant, som att detta med spökerier skulle vara alldeles naturligt. Och jag svarar lika nonchalant:
- Jaså, är det han eller?
- Ja, och han bredvid.
På sängen ligger två medelålders män och slötittar på teve. De skrämmer inte oss. De bryr sig inte alls om oss. Bredvid dem sitter en av tjejens stora svarta hundar. Den andra sitter med henne i soffan. Jag tror de är flat coated retrivers, möjligtvis curly coated.

Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, men det tycks inte som att jag kommer bli utkörd just i detta nu. Vi småpratar och det flyter på ganska bra mellan oss två, fångade av detta mystiska öde. Jag funderar över min hyresgäst, vad har hänt henne och varför har hon inte hört av sig? Allteftersom vi pratar börjar något nystas upp. Jag blir misstänksam och ställer frågor. Tjejen visar sig trots allt vara min hyresgäst och mer än så.

Hon har mycket riktigt bott i lägenheten länge, före min tid. Och så blivit besatt av att återskapa det livet. Hon har utgett sig för att vara en juriststudent som ska sommarjobba i Sundsvall och behöver boende, och på så sätt hoppats komma åt just min lägenhet. När hon lyckats gjorde hon sig av med mina saker och återskapade sitt gamla liv enligt planerna. Jag har blivit lurad.

Då vaknar jag.