Nu är det snart fem år sen någon sa "Sånt är livet" till mig. Det är inte rätt sak att säga till en människa i sorg. Men nu, efter fem år, är jag säker på att det finns chevor i himlen.
Skymningen var något alldeles särskilt idag. Jag satt i mitt öppna fönster och såg den. Mjukrosa dimma regnade från himlen och svepte in svartskogen i poesi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kura in skymning och längta in dag´gör jag ofta!Vet vad du menar!
Skicka en kommentar