Mysig oas i djupa skogar

Jag hade en period när jag läste mycket inredningstidningar. Allt oftare fick jag vansinnesutbrott över det präktiga, adjektivsjuka språk journalisterna använder. Under ett sånt utbrott skrev jag den här parodin på inredningsreportage. Nästan allt har jag läst i verkligheten i olika reportage. (Numera har jag för min egen säkerhets skull övergått till att bara bildra i tidningarna)

Jag kör sakta längs grusvägen. Mil efter mil kantad av stora granskogar som andas mystik. När jag äntligen är framme har stjärnor börjat tindra på himlavalvet. Siv hälsar välkommen med ostkaka och hemgjord sylt från de egna vinbärsbuskarna. Så här på hösten är det mycket som ska göras: Det ska saftas, syltas, läggas in och framför allt bakas! Och trots allt ståhej får man inte försumma barnen. Läxor ska läsas, kläder ska lappas och det ska skjutsas till hockeyn. Det är en aktiv familj med många fritidsaktiviteter jag möter, och för Siv har familjen alltid varit viktigast, trots hennes karriär som formgivare. Tyvärr får vi inte chansen att träffa de tre barnen Wilhelm, 3, Axel, 5 och Signe, 8, de slumrar redan sött i varsitt rum.

När jag ber Siv att berätta om hur de hittade från Djurgårdens stimmiga gator ut till Jämtlands friska, klara landskap får hon genast något drömskt i blicken. Paret var bara på besök hos Åkes föräldrar, och när de fick veta att det var ett hus till salu i granntrakten åkte de dit mest för skojs skull. Det lilla huset på endast 205 kvadratmeter var ju egentligen inte alls vad de sökte. Men det blev kärlek vid första ögonkastet och Siv och Åke beslöt att slå till.
Bekanta rådde dem att riva hela huset och börja om på nytt, men ett sådant brott mot husets själ och hjärta klarade de inte av. Eftersom Åke är snickare gjordes mycket av jobbet privat, och efter en tid hade huset varsamt renoverats med hjälp av bland annat gamla fotografier och lokalbefolkningens stöd.

Självklart tär renovering på äktenskapet. När det var som värst tog Åke Sivs hand och ledde ut henne i den blomstrande fruktträdgården. ”Vi måste leva nu Siv…” kunde han säga ”… se så vackert träden blommar!” Tio år senare bor de fortfarande kvar, och huset har nu utökats med en ateljé samt ett gästrum med separat toalett.
Det blev dock en besvärlig period när badrummet skulle nyrenoveras i höstas. I en hel vecka fick familjen klara sig med endast gästtoaletten, utan dusch. ”Men nu har vi det ju bekvämt resten av livet!” skrattar Siv. När jag frågar hur det känns nu, efter alla om och men, svarar Siv att hon ryser till varje gång hon kör uppför backen. Det är svar nog.


Bildtexter:
Signes rum är inrett i vilsamt grönt.

Det stora skåpet är inhandlat på auktion, byrån däremot har gått i arv i Sivs släkt i generationer.

Mattan är inhandlad på en av parets många resor till det exotiska Indien.