Mitt hjärtas tröst och lilja lämnar mig för Australien. Och det är först nu jag inser att vi kommer att bli sådana där vänner som ses två gånger om året. Aldrig mer kommer vi att ha samma vardag: Äta lunch ihop fem gånger i veckan, ta sällskap till tåget, göra tråkiga powerpointpresentationer om ryggradsdjur ihop, förenas i betygshysteri eller sitta i en korridor och prata livet. Och det svider.
Samtidigt lämnar några goda vänner Sundsvall för att göra praktik. Minst fyra månader kommer att gå tills jag ser dem igen. Inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar