Lego fyllde 50 år nyss. Synd då att de förlorat sin forna glans. Lego var en av de bästa leksakerna som fanns, lika rolig för både flickor och pojkar. När jag var strax över ett år var mitt högsta nöje att sitta med en legogubbe och ta av hjälmen - sätta på hjälmen - ta av hjälmen - sätta på hjälmen och så vidare i all evighet. Man kunde skapa vad som helst av klossarna. En leksak som var både teknisk, kreativ, pedagogisk om man så ville. Och klossarna kompletterades med fina cyklar, träd och pizzor så man kunde leka hela världar.
Sen började lego förnya sig, och det ledde till det elände vi har idag: flick- och pojklego. Pojkar vill såklart bara ha coola legorobotmanicker som är svarta och blå, och märkeslego som Star wars. Flickor ska ju inte bygga och fixa, de får leka med rosa legodockor som man inte ens behöver sätta ihop själv. Ska flickor klicka ihop något får det vara personliga smycken.
Jag kan nästan inte gå i en leksaksaffär längre, klarar inte att se alla rosa spisar, arga actionfigurer och könsuppdelade utklädningskläder (änglar till höger och cowboys till vänster, liksom).
Jag tycker inte att man ska göra politik av hela livet. Men att medvetet könsstämpla något som tidigare varit fritt för alla att använda - det gör mig förbannad.
31 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar