Att handla i Nordstan är att skjuta galenskapen framför sig, minut för minut. Från första sekunden känner jag att snart brister det, men så tar jag mig samman och försöker en liten stund till. Som om det fanns något sådant som "en liten stund" i Nordstan.
187 butiker och matställen. Människor går och står och trängs och äter och pratar och andas och tigger och säljer bingolotter och går vilse överallt. Och jag kämpar mig inåt i monstret, för jag vet att jag behöver saker från sektion tre, fem (någon av våningarna), sex (någon av gångarna) och åtta.
Jag kan ta mig ända till Clas Ohlson i sektion åtta utan att galenskapen riktigt får fatt i mig. Men sedan. Sedan måste jag ta mig ut igen. Först när man vet att det snart är över tillåter man sig att se Nordstan med öppna ögon, utan att skjuta galenskapen ifrån sig.
Frodo och Sams marsch genom Mordor är en charterresa jämfört med min helvetesvandring mot dörrarna, mot Brunnsparken. Precis som Frodo tänker jag "I can't recall the taste of food, nor the sound of water, nor the touch of grass. I'm naked in the dark". Och deras lättnad när ringen är förstörd och världen räddad, när det står klart att godheten har vunnit och att Fylke kommer att förbli lika glatt och oskuldsfullt som någonsin förr, kan inte mäta sig med min lycka när dörrarna öppnas och jag får kliva ut i verkligheten igen.
Puh. Resten av Göteborg älskar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar