Ja, vad ska man säga.
Jag har kört flyttbil. Tre tjejer tog en roadtrip till Karlstad och tillbaka, för att magasinera alla mina ägodelar. Och med det inkasserade jag de slutgiltiga vuxenpoängen. För alltså. Laga mat har jag alltid kunnat, tvätta min egen tvätt har jag väl gjort sedan högstadieåldern, haft ansvar för en mycket liten broder - check, gjort läxor duktigt, klarat tentor, haft sex, jobbat, bott själv såklart. Men att köra en stor jävla bil 40 mil i vinterväglag - vilken frihet, vilken adrenalinkick! Hädanefter klarar jag vad som helst.
Nu bor jag i Göteborg. Sitter på vagnen och försöker förstå att jag inte är en turist. Försöker ta folk på allvar fast de låter som Kurt Olsson allihop. Lär mig hitta i en ny mataffär och på ett nytt universitet. Grundkurs i språkvetenskap är det som gäller. Folk frågar "Vilket språk?" men det handlar inte alls om det. Det handlar om hur språket förhåller sig till samhället och till individen. Det handlar om vilka grammatiska system och vilka ljudsystem ett språk är uppbyggt av. Språkpolitik. Vad karaktäriserar ett språk? Det handlar om språk som tecken. Språk som kommunikationsmedel. Hur talar vi och förstår, hur lär vi oss ett första- och ett andraspråk? Och det verkar jävligt kul. I kikaren finns dessutom lite frilansande för Språktidningen - åh, ljuva dröm!
Är sambo med en tjej jag aldrig träffat innan jag ringde på dörren med min packning. Och det är, konstigt nog, trevligt. Nu när hon är bortrest saknar jag någon att säga godmorgon till, någon som lägger min post i en liten hög på hallmöbeln, någon som stökar i köket när jag sitter i soffan och läser eller som tittar på film när jag diskar.
Och så ska jag bli kulturell. Gå på teater, utställningar, föredrag. Ikväll blir det ett jävligt bra Cornelisprogram, som jag redan sett genrepet av. Sen ska jag lära mig sticka. Och det är hela min plan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte mycket av drönartillvaro verkar det. Kul det där med att sitta på (spår?)vagnen och inte vara turist. Känner igen känslan från när jag flyttade till Stockholm. Sveriges baksida får man anta.
Hehe, jo man kan ju tycka det. Stockholm är för stort för mig, jag kan trivas där under en solig dag vid vattnet, men sen vill jag åka hem. Tur att andra trivs där. Det där med att säga vagn istället för spårvagn är just ett led i att av-turistifiera mig. Så har jag snappat upp att de RIKTIGA göteborgarna gör :)
Skicka en kommentar