Jag tror inte på Gud och trivs inte alls på gudstjänster. Är snarare typen som blir livstacksam och andäktig i skogen och vid havet, när solen lyser på ett visst sätt och tiden står still. Ändå har jag alltid varit fascinerad av vissa kyrkliga bitar. Arkitekturen till exempel. De som byggt kyrkor har fattat något, för ingenstans kan jag känna mig så lugn och vis och självklar som i en kyrka.
Musiken är också en del. Gospel har en fantastisk kraft och vissa psalmer är så vackra att det värker. Nu när jag glider runt på wikipedia inser jag att mina två favoriter är skrivna av samma man: Oskar Lindberg.
Han kom från Gagnef i Dalarna, föddes i slutet av 1800-talet, och det är han som ligger bakom Jag lyfter ögat mot himmelen och Över land och sjö, som tydligen urspungligen heter Gammal fäbodpsalm från Dalarna. Att en människa kan åstadkomma något så vackert är overkligt. Psalmerna är inlindade i vemod. Glädje och sorg, längtan och insikt. Allt ryms. Att lyssna på dem är att blunda, andas, stillna. Bara finnas till. Jag måste höra mer av den här mannen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar