För ett och ett halvt år sedan hade jag aldrig dansat ute. Igår dansade jag bort snuva, halsont och huvudvärk. Dansade bort skrivarprofiler och råkonvertering. Dansade bort stress och ledsenhet. Dansade tills inget fanns utom lamporna som svepte över mig, musiken som pulserade i mig, golvet som klibbade av sprit och glas. Dansade tills mina egna andetag var allt jag visste om mig själv.
Sen följde klassikern sova på madrass, frysande ligga med huvudet under täcket och krama en kudde. Äta pizza och vörtbröd till frukost. Ta på sig gårdagens kläder och vandra hem till en eftermiddag som till stor del kommer att bestå av varmt vatten: Bad, te och soppa. Men först av allt tandborstning, denna lyx!
Pricken över i är de brustna blodkärlen på mina knogar. Inte sviter efter ett slagsmål, snarare en så kallad östgötsk skada. Det finns nämligen ett visst östgötskt manér att säga "Feint!" samtidigt som man slår ihop händerna så det klatschar. Det är knepigt att få till rätt uttal, rätt klatsch och rätt timing. Kräver därför en del övning. Är man hängiven så ger man inte upp bara på grund av lite skador!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar