När jag berättade att jag bor vid flyktingförläggningen kommenterade en snubbe "Jaså, där är det mycket stölder, kan jag tänka mig".
Och jag orkade bara inte. Vara den tjejen som alltid är seriös och alltid tar diskussionen och aldrig kan slappna av. Så jag protesterade mest lite lamt och vi släppte ämnet.
Men sanningen är att det är precis tvärtom. Sen jag flyttade hit har jag tre gånger fått hjälp att bära hem tunga kassar och möbler från bussen. Totala främlingar har erbjudit sin hjälp och småpratat trevligt fram till min dörr. Personer som bor på flyktingförläggningen eller något av behandlingshemmen häromkring.
Sådana där föreställningar som folk klamrar sig fast vid helt utan belägg gör mig så matt. Som tanten som vägrade dela taxi med mig när chauffören var invandrare. Den mysiga killen som sa svartskalle. Små saker som folk slänger ur sig helt naturligt.
Fadern hade långt mörkt lockigt hår och skägg. Ursnyggt. Nu för tiden rakar han av det. Ingen kallar honom jävla turk längre.
Så, de som ännu inte vågat släppa taget om sina fördomar göre sig icke besvär. Jag tänker inte dela taxi med er, inte småprata och inte kyssas med er.
16 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar