Ett glas saft vid köksbordet.
Nu är det slut. De senaste dagarna har jag slagit rekord i skolnärvaro. 7 h i söndags, 12 i måndags och 15 idag. Då är jag ändå en av dem som jobbat medelmycket. Ledningen har säkert lagt ned minst 10 h mer. Respekt.

I det kokande slutet kom känslan från sändningen tillbaka. Då jag älskar alla mina redaktionskollegor, älskar ledningen, älskar seniorredaktörerna och handledande lärare. Till och med mig själv älskar jag.

Nu är det minusgrader och det var det bästa som kunde hända. Snön knastrar som den ska, glittret ligger i luften och det är stjärnklart igen.

Fortfarande är mycket krångligt. Det finns saker jag inte orkar ta tag i och beslut jag vägrar fatta. Men det är stjärnklart och det spelar roll. 10 veckors hektiskt jobb och 5 veckors ångest är över. Jag tror jag såg karlavagnen i kväll.