Hon frågar mig vad det handlar om och jag säger "Det är väl bara det att allting känns tråkigt. Att inget av det som borde vara eller brukade vara roligt är roligt längre."
Och en annan säger "Var det inte nu allt skulle falla på plats?"
En tredje "Ingenting känns meningsfullt."
En fjärde "Det är helt okej, men inget mer."
En femte "Plötsligt vet jag inte vad jag vill, jag som alltid vetat."
Är det något som går? Den där kvartslivskrisen kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar