Jag läste någonstans om känslor. Hur vi försöker tränga bort oönskade känslor men istället gör dem mer ihärdiga. Författaren tyckte att vi ska ändra vår syn på till exempel sorg. Sorgen ÄR inte jag, men den kan bo hos mig ett tag för att sen flyga vidare. Vi är inte våra känslor, vi har dem bara. Först när vi accepterat att de är där kan de lämna oss.
Kanske låter det som dravel, meningslöst med ett ord här eller där. Men jag giller't. Kan inte låta bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar