Vilket sjukt samhälle vi har. Man får inte vara sjuk längre. Och jag syftar inte på hela försäkringskassankarusellen, utan vanliga sjukor som förkylning och halsfluss.
Vi går till jobbet sjuka för att inte förlora pengar eller för att ingen kan vikariera, vi går till skolan sjuka för om vi missar något är det kört med hela kursen, vi skickar våra barn sjuka till dagis för att vi inte kan vara hemma med dem.
Och det funkar jättebra på kort sikt. Men vilket jävla sätt att ta hand om sin kropp. Vad smart ekonomiskt och effektivitetsmässigt att vi går runt och smittar varandra hela tiden. Går på maxdosen av Ipren och jobbar sådär bra. Jag har tänkt arbeta som journalist i mitt liv, ska jag då åka ut till intervjuobjekt trött och oengegerad och smitta ned dem?
Igår hittade jag en lucka där jag faktiskt kunde få vara sjuk. Jag gjorde typiska sjuksaker: Låg i soffan under en filt och tittade på film, halvsov i skymningen, åt gamla matrester, snöt mig och dagdrömde. Inget konstigt med det. Det konstiga var känslan: Det kändes som äkta lyx. En stund att ta vara på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar