Sedan Tippen har jag tyckt att Morgan Alling verkar vara en hyvens grabb. Någon att ta en fika med. När han sedan började dra bilar med tänderna i Lite som du gillade jag honom ännu mer. Men nu. Hans sommarprogram.
Det var en och halv timme av konstant gåshud. På stockholmsbussen skrattade jag högt, men oftare bet jag mig i läppen för att inte gråta.
Jag är mållös. Att bli så illa tilltufsad och ändå förmå laga sig själv som vuxen. Stort.
Tack.
Och hans låtval kändes som mitt livs soundtrack. Av helt andra anledningar än hans, såklart. En av de första var Fix you, sedan följde:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar