När flator intervjuas i egenskap av par, inte i egenskap av flatpar.
När ensamstående inseminationsmorsor får uttala sig om dagisköer och inte om insemination.
När Newroz bevakas genom inför-recept istället för titta-här-firar-kurderna i nästa dags tidning.
När den kvinnliga chefen får snacka chefsskap, inte kvinnligt chefsskap. Likaså den kvinnliga rapparen, brandmannen, värnpliktiga, lanaren. Och den manliga förskoleläraren och vårdbiträdet.
När en invandrad partiledare faktiskt bara är en partiledare.
Då tycker jag att media har kommit en bit på väg. Kom igen nu så kör vi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och när man inte kallar lesbiska för flator kanske? ;)
Tro mig, jag vägde ordet på guldvåg. Men i min bekantskapskrets är flata ett ord som håller på att tas tillbaka, på samma sätt som manliga homosexuella tagit tillbaka ordet bög. De lesbiska jag känner kallar sig själva för flator, så för mig har det blivit ett ord med positiv klang. Ett ord som känns mer vardagligt än ordet lesbisk. Däremot skulle jag inte använda det i till exmepel en tidningsartikel.
Jag tyckte ordet flata lyfte fram budskapet i ditt inlägg på ett bra sätt. Men jag tror inte att jag skulle våga använda det ordet...?
Tack! Men visst är det svårt... Jag skulle aldrig kunna säga Blatte, men de som är det kan göra det utan problem. Ju längre bort från ordet man själv är, desto oklarare blir det vad man egentligen menar med att använda det. Det är nog de som berörs av ordet som måste styra hur det används, antar jag.
Skicka en kommentar