När folk tycker att Anna Wahlgrens dotter Felicia borde ha "löst konflikterna inom familjen" blir jag ursinnig. Som om problemet är att barn i trasiga familjer pratar för mycket. Fattar de verkligen inte?
Förstår de inte hur de här barnen i år efter år bara håller tyst? Inte låter något sippra ut, inte låter någon ana hur det verkligen är där hemma. Parerar och slätar över. För att vara lojal. För att skydda familjens heder in i det sista. För att inte få en stämpel.
Tystnaden är livsfarlig. Det är när man börjar berätta som man har en chans att bli fri.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar