Ja, jag tyckte om Igelkottens elegans. Fäste mig vid karaktärerna, fick många tankar, fattade tycke för en del beskrivningar. Men hade jag överseende med den på grund av hur hyllad den blivit? Ja. Jag gav den fler chanser. Var mer öppen för dess goda sidor.
Om den i recensioner hade avfärdats som en pretentiös pseudodjup överlastad Paulo Coelho hade jag nog tyckt sämre om den.
Det är jag inte alls bekväm med. Jag föredrar att se mig som en självständigt tänkande människa. Och det här är första gången som min läsupplevelse blivit påtagligt störd av allt jag redan vet om hur andra uppfattat boken. Så svårt att frigöra mig från vad jag förväntades känna. En upplevelseängslighet som jag inte är van vid och inte tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar