Att upptäcka sitt extra sinne

Alberto Manguel, som jag skrev om igår, beskriver magin när han lärde sig läsa:  
"Det var som att få ett helt nytt sinne, så att vissa föremål inte längre bara bestod av det jag såg med ögonen, hörde med öronen, smakade med tungan, luktade mig till med näsan och kände med fingrarna utan av det som hela min kropp kunde tyda, översätta, ge röst åt, läsa."

Jag minns inte mitt exakta ögonblick. Men jag kommer ihåg när vi åkte förbi bilaffären och hur glatt det kändes inuti när jag läste alla skyltarna "Volvo, volvo, volvo". Min kompis avfärdade mig med ett "Du kände väl igen dig", och på ett sätt hade hon ju rätt - jag hade känt igen V och O och L och V och O.

Så fick det vara för mig. Jag tvingades aldrig lära mig läsa, jag drogs till det. Därför blir jag så ledsen av att se pojkarna i Gareth Malones "extraordinary school för boys" (som finns på svt play nu!). Det är pojkar i tio-elvaårsåldern som halkat efter med läsningen, och ska hitta lusten med hjälp av körledaren och entusiasten Gareth Malones experiment.

Jag kan redan nu få sagt att serien är full av unkna könsstereotyper. Det är synd att man inte tar upp hur barn kan stimuleras att lära sig genom temaundervisning, aktiviteter, utmaningar, medbestämmande med mera. Utan slår fast att pojkar behöver äventyr, flickorna - tja, de ju klarar sig bra trots vanlig fantasilös undervisning.

Men nu struntar jag i det ett tag. För i övrigt är det ett klokt och engagerande tv-program, som lyckas komma nära barnen.

Det är mycket som är hjärtskärande i serien. Tioåringarna som med självklarhet slår fast att pojkar helt enkelt inte är särskilt smarta. Som berättar att det liksom skriker i huvudet när de ska läsa, att varje ord de inte förstår bara blir ännu en bekräftelse på att de är dumma. Killen som förklarar att han inte blir ledsen när de förlorar en utmaning, han är ju van vid förluster, hans liv består av dem.

Det ledsammaste är ändå att de har hamnat i det här låsta läget med läsningen. Läsning är något tråkigt, ointressant, något som inte har med dem att göra utan pådyvlas dem ovanifrån. Något de måste lära sig för skolans skull, för betygens skull, för föräldrars skull. I deras relation till läsning finns inte en tillstymmelse till magi. Det är så sorgligt att det är från det hållet de ska närma sig läsningen.

Sakta vaknar ändå ett visst intresse. Pojkarna börjar ana att böcker kan vara något som angår dem. Det är inte kört bara för att det började fel. Det gör mig så jävla rörd, och lättad. För jag vill egentligen inte tvinga någon enda människa att läsa. Men med tanke på vad läsning har betytt för mig önskar jag att alla skulle få tillträde till samma värld. Uppleva samma lust. Samma magi. Som när Pleasantville går från svartvitt till färg.

På jakt efter bra bokstäver

"Man läste inte igenom böcker. Man bodde i dem, vistades mellan raderna i dem, och när man öppnade dem igen efter en paus stod man överraskande nog på det ställe där man hade gjort ett uppehåll."

Så citeras Walter Benjamin om barndomens läsupplevelser i Alberto Manguels En historia om läsning. Och han sätter fingret på den där lusten som var omöjlig att tygla, som fick mig att läsa Olas bok igen och igen i väntan på nästa läsebok.

Jag letar efter den där lusten nu. Har aldrig slutat att älska läsning, men det har blivit mer komplicerat. Koncentrationen saknas ofta. Och jag har hållt mig i min bekvämlighetszon, bland de få författarna som använder det avskalade språk jag tycker så mycket om.

Nu vill jag upptäcka fler författare och stilar. Hoppas att Manguels stillsamt poetiska historia, som jag ännu bara läst några enstaka sidor i, väcker lusten i mig.

På min inspirationsrunda har jag också läst Lena Kjersén Edmans Böcker som samtalar. Den handlar om hur författare lånar, kopierar och inspirerar varandra. Jag väntade mig något djuplodande och resonerande, men fick istället en lättläst "De som har läst den är boken har också läst dessa böcker"-ruta, en sådan där som finns hos alla internetbokhandlar. Författaren rusar fram, och snuddar vid massvis av böcker på varje sida. Inte mig emot, det gav mig 30-40 nya titlar på min läslista. Nu ska jag försöka plocka från den med lust, inte plikt.