Att ingripa eller inte

Det borde vara lätt, men det är svårt.

För några dagar sedan vaknade jag av att någon väldigt gärna ville komma in i trapphuset. Det knakade och brakade och skreks och gräts, och eftersom jag bor rakt ovanför entrén lät det som om de stod i mitt vardagsrum. Jag vet inte hur det är för alla andra, men när jag hör ungefär sex personer stå och bråka och slita i dörren mitt i natten så är inte min första reflex att gå dit och lägga mig i.

Det kan vara sex fulla vänner som gått en aning över styr. Det kan vara tre mot tre i ett bråk. Det kan vara fem mot en i ett överfall. Hur ska man veta?

När det tystnat gick jag ned. Glaset i dörren var krossat, ingen var kvar. Jag mötte en kille som tycktes ha bråttom nedför trapporna, vi hälsade men jag kom mig inte för att fråga vad som hände och om de hade läget under kontroll.

Ringde trygghetsjouren som kom och tejpade dörren. Men en dörr är bara en dörr, och vad som än hände mellan de sex personerna vid dörren hade redan hänt. Nästa gång önskar jag att jag lägger mig i tidigare. Men det vete fan hur man gör det på rätt sätt.