De senaste dagarna har varit ett enda långt bevis på människors godhet och osjälviskhet, från smått till stort.
Kioskkvinnan som lät mig ta ut pengar trots att hennes chef strängeligen förbjudit det. Kontantlös och med fyra minuter till bussavgång var jag desperat. Tågvärden som lät mig handla mat för 12 kronor för lite när jag drabbades av ett extremt blodsockerfall. Och framför allt, grannen som förbarmade sig över mig när jag glömt hemnyckeln.
Han bäddade sin soffa åt mig, bjöd på frukost och delade med sig av schampo, varm tröja och sin privata tid.
Jag ska bli lite mer som ni!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar