Mera språk (nu är jag igång!)

Apropå förra inlägget: Hur ska man göra då? Det är ju bättre att ge lösningar än att bara klaga.

Ja, det är inte lätt att göra mig nöjd. Jag kämpar med allt jag skriver för att hålla det borta från adjektivsjukan och schlager och ing-problem.

Ibrahim och svanen i förra inlägget är ett genialt exempel på hur man lyfter en text femtielva steg högre.

Ett tips jag läst och försöker använda mig av är att hitta mer exakta substantiv för att slippa krydda desperat med adjektiv.
"Den stora mörka lummiga skogen" blir "storskogen" eller "gammelskogen".

Jag läste en jämförelse som var ungefär så här:
"Det lilla slitna röda huset stod mitt i den stora mörka gamla lummiga skogen"
vs
"Torpet hukade sig i storskogen"

Och här kom en sak till in: man kan beskriva substantiven med verb. Att påstå att föremålen beter sig på ett visst sätt (hukar sig) säger något om hur de är, utan att klägga på tusen adjektiv. Funkar ibland.

I textkommunkationen hade vi en övning där vi skulle beskriva en kort scen utan att tolka något. Vi fick bara skriva det vi visste. Till exempel "Hon väntade otåligt" fick bli "Hon skrapade med foten i marken, drog upp mobilen ur fickan en kort stund och tittade bort mot drottninggatan". Som vi skrev om våra texter! Som vi var trötta på läraren! Men vi lärde oss något. Här kan man ju inte påstå att hus hukar sig. Men det är två olika metoder och jag gillar båda två i olika sammanhang.

Det är övning som gäller. Jag vet att jour-klassen här på universitetet har haft en observationsövning. Sitt en timme på samma plats och skriv dina intryck. Låter nyttigt, tycker jag.

Att läsa Erlend Loe och Mikael Niemi ger bra inspiration. Loe skriver enklast enkla men får ändå så mycket sagt. (Han tycker för övrigt att en människa som skriver hela sitt liv på sin höjd får använda två utropstecken under hela den tiden) Niemi målar och målar men inte på det traditionella sättet. Dem ska jag också fria till, om tillfälle ges.