Thank you for the music

Bitterhet tas till nya höjder med Ola Magnell och Mikael Wiehe.


Magnells När jag en gång dör:

När jag en gång dör
det verkar bli rätt snart
då kan du känna dej stolt
för att du var så smart
Då kan du känna dej nöjd
med vad du gjort mot mej
Sen kan du sitta där och sucka
hela livet ut och ångra dej

Jag kanske flyger bort
Det kanske blir en krasch
Jag kan bli tagen av snuten
och ha tänt snett på hasch
Då ska du fälla bittra tårar
på mitt fotografi
När jag är död ska du önska mej tillbaka
Men då får du tji

Jag är trött på att bli
behandlad nonchalant
Men jag kan ge igen
Det ska bli intressant
Jag kanske gör nåt dumt
en gång när jag är full
Sen kan du sitta där och gråta
men framför allt få känna skuld

Så det är bäst du hör upp med
att göra mej nervös
Ja, det är bäst du hör upp med
att vara hänsynslös
För du är hård som is
och jag är mjuk som snö
Ifall du sårar mej igen kan jag bli sjuk
och falla ner och dö


Wiehes Vem kan man lita på:

När far och mor är döda
och våra släktingar har tatt gift
och alla våra vänner har valt sej själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sej med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll, vinden blåser åt

Då kommer Halta Lotta hem till mej
med rösten fylld av gråt
och snyftar, vem i hela världen kan man lita på

Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmerman har flytt till landet med miljonerna
och Marilyn Monroe tappa taget
och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med resterna av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt

Då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på

Krevaderna har tystnatoch kriget har tagit slut
Ensam sitter kaparen vid kanonerna
Över gyttjefyllda gravar
ligger luften tung av krut
Han fingrar lite tankspritt på patronerna
Och när han tittar sej i spegeln
har den rämnat mitt itu
Och mellan halvorna av hans ansikte
kilar råttorna in och ut

Då kommer Mor Maria krypande
och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på