tioli

Berusa mig gärna

2012-02-14T22:14:00.000+01:00

Tycker att jag brukar vara cynikern i min bekantskapskrets. Men jag förstår inte alls de senaste dagarnas ironiserande över att folk sörjer Whitney Houston och är tacksamma för vad hon gjort. Statusuppdateringar om att man "väntar ivrigt på facebookstatusar från folk som tycker att Whitney Houston har gjort SÅÅÅ mycket för deras liv, precis som när Michael Jackson dog." Ja? Även om inte just

Hemma

2012-02-14T21:41:00.000+01:00

Det är något jag ser när jag kommer hem. Lutar mig mot dörrkarmen. Lägenheten är lite stökig, den där tavlan hittade sin plats i morse och jag har köpt tulpaner. Oj vad jag bor här nu.

Våga inte förminska Felicia

2012-01-18T11:09:00.000+01:00

När folk tycker att Anna Wahlgrens dotter Felicia borde ha "löst konflikterna inom familjen" blir jag ursinnig. Som om problemet är att barn i trasiga familjer pratar för mycket. Fattar de verkligen inte? Förstår de inte hur de här barnen i år efter år bara håller tyst? Inte låter något sippra ut, inte låter någon ana hur det verkligen är där hemma. Parerar och slätar över. För att vara lojal.

Mig charmar ni inte så lätt

2012-01-05T15:19:00.003+01:00

Glömde välja vårdcentral och blev listad hos en privat sådan, som skickar en ful och glansig broschyr med alldeles för mycket versaler och utropstecken. "Din vårdcentral!" "För dig under 20 är det gratis!" "Allt under samma tak!" Trams är motiverande, och fem minuter senare har jag bytt. Ska jag lägga mitt liv i någons händer får det bli en som använder ett sansat språk och matt papper.

Zebror och hästar

2011-09-06T09:33:00.000+02:00

Vi var bara två personer som gick från bussen mot mitt bostadsområde sent den kvällen. Belysningen var kass, så det var mörkt. Han gick några meter framför mig. Och jag kunde inte låta bli att känna en sorts slentrianberedskap, som det här samhället med sin sjuka manssyn tycker att tjejer bör känna sådana

Igelkottens ambivalens

2011-09-05T09:33:00.000+02:00

Ja, jag tyckte om Igelkottens elegans. Fäste mig vid karaktärerna, fick många tankar, fattade tycke för en del beskrivningar. Men hade jag överseende med den på grund av hur hyllad den blivit? Ja. Jag gav den fler chanser. Var mer öppen för dess goda sidor. Om den i recensioner hade avfärdats som en

Att upptäcka sitt extra sinne

2011-06-05T13:06:00.004+02:00

Alberto Manguel, som jag skrev om igår, beskriver magin när han lärde sig läsa: "Det var som att få ett helt nytt sinne, så att vissa föremål inte längre bara bestod av det jag såg med ögonen, hörde med öronen, smakade med tungan, luktade mig till med näsan och kände med fingrarna utan av det som hela min kropp kunde tyda, översätta, ge röst åt, läsa." Jag minns inte mitt exakta ögonblick. Men

På jakt efter bra bokstäver

2011-06-04T22:11:00.000+02:00

"Man läste inte igenom böcker. Man bodde i dem, vistades mellan raderna i dem, och när man öppnade dem igen efter en paus stod man överraskande nog på det ställe där man hade gjort ett uppehåll." Så citeras Walter Benjamin om barndomens läsupplevelser i Alberto Manguels En historia om läsning. Och han sätter fingret på den där lusten som var omöjlig att tygla, som fick mig att läsa Olas bok igen

Dag 24 – En låt jag vill ha på min begravning

2011-05-24T16:32:00.001+02:00

Första gången jag hörde den här var som att trycka på en knapp till tårkanalerna. Jag lyssnar på den när någon dött eller när jag saknar någon som är död. Då lugnar den mig. Den här känslan vill jag att min begravning ska ha. Andetag från skivan Volund.

Dag 14 – En låt som ingen tror att jag skulle älska

2011-05-23T21:32:00.001+02:00

När andra gissar min musiksmak blir det gärna finstämt och klassiskt. Men en av mina absoluta favoriter är Kenneths nya med Svenska akademin. (Höftar lite hursomhelst bland dagarna nu, skriver de jag känner för.)

"Har du pojkvän?"

2011-05-20T18:21:00.000+02:00

frågade hon, när jag låg med min håriga fitta i vädret. "Nej". Hon nickade, "Då förstår jag. När du får det måste du." Och sedan drog hon, ritsch-ratsch, och det blödde och min bikinilinje blev ett enda stort blåmärke och när det bleknade var jag så fin och len i några veckor, tills jag blev mitt vanliga jag igen. Hår. Ett så klyschfeministiskt ämne att jag kanske borde låta det vara. För att

Fy fan för Bamse

2011-05-19T14:38:00.001+02:00

Bamse har tagit jobb på Migrationsverket och råkat glömma bort att människor flyr av en anledning. Vassa skribenter har försökt påminna honom om skillnaden mellan flykt och solsemester. Jag har beställt ett exemplar av tidningen för att kunna bilda mig en egen uppfattning om helheten. Redan nu vill jag säga något om de överslätande reaktioner som har förekommit. 1: Bra att Migrationsverket vill

En acceptabel blandras

2011-05-19T02:00:00.000+02:00

Vapenbroderns uppsatsande går ut på att jämföra rasistiska texter. Han läser partiprogram och broschyrer. Och jag frågar honom vilken ras jag är, enligt de här texterna. Av ingen särskild anledning, det är någon sorts blandning av intresse och skämt. Så han gör en rasanalys av sig själv och mig. Och trots att det inte finns ett uns av allvar, blir vi mer och mer äcklade i takt med hans

Hå hum

2011-05-19T00:20:00.002+02:00

Framtiden alltså. Den lämnar mig inte i fred. Vet inte vad jag vill. Eller nej, det var fel. Jag vill ingenting. Jävligt ovant. Jag är en sådan som vill saker, massor, det har jag alltid varit. Jag har tappat takten. Jag ser den inte någonstans, var katten har jag lagt den?

Dag 12 – En låt av ett band jag hatar

2011-05-01T10:54:00.002+02:00

Ja, hat är väl ett starkt ord. Man jag avskyr verkligen dansband. Att det är mjäkig musik utan stuns och känsla kan jag leva med, man måste ju inte lyssna. Problemet är att det sätter sig. En dansbandslåt som hörs i förbigående kan poppa upp på repeat i hjärnan långt senare. När Brodern var riktigt liten var hans kvällsrutin att somna vaggad till en Sven-Ingvarsskiva. Någon tyckte uppenbarligen

Dag 11 – En låt av mitt favoritband

2011-04-30T14:45:00.000+02:00

Jag har svårt att välja ett specifikt favoritband, för det är inte så mitt musiklyssnande ser ut. Jag har aldrig varit den lyssnaren vet skostorleken på varje bandmedlem. Men en artist som ”leker med toner och kysser ord”, som Peps sa, är Ola Magnell. Han har funnits med sedan jag var barn, och honom kan jag nog aldrig tröttna på. Ett av flera mästerverk: Påtalåten!

Dag 10 - En låt som får dig att somna

2011-04-29T12:35:00.005+02:00

Det är svårt att skriva om musik. För det kan hända att vissa känslor gestaltas med musik av en anledning - de går inte att beskriva bara med ord. Därför blir det lätt pretentiöst och svulstigt när jag vill förklara hur mycket jag tycker om en låt. Med det sagt: med musiken är det för mig som med kärleken. Inför en ny låt händer det att jag känner ”Jag har aldrig hört musik förr, men det HÄR är

Dag 9 - En låt jag kan dansa till

2011-04-28T22:35:00.000+02:00

Den första cd-skiva jag önskade mig och fick var M!ssundaztood med Pink. Jag hade hört några av hennes låtar på Rix FM i skolskjutsen till högstadiet om morgnarna, och gillade dem. Annars lyssnade jag i stort sett bara på gammal musik, sånt som min mor hade på kasettband. Sedan har jag min vana trogen inte lyssnat på särskilt mycket mer av Pink. Men den där första skivan vill jag fortfarande

Dag 8 – En låt som jag kan hela texten till

2011-04-22T14:13:00.000+02:00

Frank Sinatras My Way spelar jag inför allt viktigt. Uppkörning, livsviktiga telefonsamtal, första dagen på nytt jobb, svåra intervjuer och så vidare. Lyssnar, andas, står rak i ryggen och sjunger med.

Dag 7 – En låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle

2011-04-21T19:12:00.000+02:00

Vi hade stått ute, några rökte cigarr. När de andra gick in tog vi två ett varv runt huset. Jag gick utan skor, strumpbyxfötterna direkt på den vassa aprilmarken, hans kavaj över axlarna. Inne igen kysser vi varann i soffan. Jag gillar hans läppar. Resten ska gå vidare till någon krog. Inte vi. Vi hamnar på en madrass på golvet i en garderob. Alltså, en sådan garderob som man kan gå in i, men

Dag 6 – En låt som påminner mig om ett ställe

2011-04-13T15:08:00.003+02:00

Tanterna och gubbarna på äldreboendet där jag sommarjobbade var klara och dimmiga, sjuka och pigga. Men alla svarade på musik. Jag lade märke till vad de brukade nynna på, lekte detektiv på bibblan och brände en skiva. En sådan liten skitgrej, som jag räknar till en av de verkligt bra sakerna jag gjort i livet. Det var fantastiskt när dimmiga tanter lystrade, sa ”Det är ju Ulla Billquist!” och

Dag 5 – En låt som påminner mig om någon

2011-04-12T21:57:00.012+02:00

Jag hade en kollega som gjorde ett första intryck av att vara en sådan där genomgod människa. Han verkade så snäll och mild, och det menar jag på ett fint sätt, men lite blyg. Alltid med vänliga ögon. Vi lärde inte känna varann bra, eftersom jag kan vara rätt mild och blyg själv och nästan behöver att människor attackerar mig för att jag ska lära känna dem. Jag kan ju inte ha frågat mycket om

Dag 4 – En låt som gör mig ledsen

2011-04-11T16:47:00.014+02:00

Ingen vill veta var du köpt din tröja med Raymond och Maria. För att den sätter fingret på en så ledsen tanke: Ingen ser mig. Den fullständiga ensamheten i att inte ingå i ett sammanhang. Känslan av att nästan inte finnas. Hopplöshet och menlöshet.

Dag 3 - En låt som gör mig glad

2011-04-10T14:57:00.001+02:00

Det händer en massa! Det är marknad! Cirkus! Tivoli! Schvung! Must! Dans! Mustascher! Sockervadd! Karuseller! Elefanter! Leriga finskor! Aprikos himmel! Bratislava med Beirut.

Dag 2 - Min hatlåt

2011-04-09T21:37:00.001+02:00

De senaste månaderna har min hjärna ägnat sig åt märkligheter. Att dåliga låtar fastnar och går runt runt är vardag. Men nu poppar det upp musik som jag nästan aldrig hört. Grejer som legat lagrade längst in i något dammigt hörn. Nästan dagligen sedan i julas har jag haft La det swinge på repeat i hjärnan. Om jag ogillade den förut är det inget mot det intensiva hat jag känner nu. Upphakningen

Dag 1 – Min favoritlåt

2011-04-09T00:37:00.001+02:00

Bloggutmaning! Dag 1 – din favoritlåt Dag 2 – din hatlåt Dag 3 – en låt som gör dig glad Dag 4 – en låt som gör dig ledsen Dag 5 – en låt som påminner dig om någon Dag 6 – en låt som påminner dig om ett ställe Dag 7 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle Dag 8 – en låt som du kan hela texten till Dag 9 – en låt du kan dansa till Dag 10 – en låt som får dig att somna Dag 11 – en låt

Första

2011-04-02T20:59:00.000+02:00

Alla dessa förstaupplevelser som vi aldrig får tillbaka. De senaste åren har jag hört Cat Stevens Father and son tillräckligt många gånger för att inte längre längta efter ännu en lyssning. Men första gången. Jag var sjutton år och det var så vackert att jag ville gråta. Första Fix you. Första Release me. Första True colors. När man plötsligt känner så mycket att det liksom inte får plats.

Kommatera mera

2011-04-02T15:03:00.000+02:00

Korrar mormors text och får inblick i ett annat slags skriftspråk. Långa meningar strösslade med kommatecken ger texten en vacker gammaldags rytm. Kommateringen stämmer inte riktigt med modernt bruk, men känns naturlig. Hon har en känsla för att placera ut kommatecknen, som jag är alldeles för ung för att kunna härma. Men det blir vilsam läsning med alla dessa små pauser. Texten håller en tydlig

Att blunda och kissa och kalla det för politik

2011-03-30T11:59:00.002+02:00

Jag skriver ibland om att leva som om vi redan har uppnått utopin, som ett politiskt verktyg. Om att gå ensam på en mörk gata, trots att det förekommer (få) överfallsvåldtäkter, eller vägra att kroppsnoja.Att pinka revir genom att blunda för de andra kissande hundarna. Att mota bort orättvisorna genom att vägra rätta sig efter dem.Det är min övertygelse att förändringar börjar med oss. Vi kan

Att välja sex

2011-03-29T20:46:00.000+02:00

Är inte titeln på Kay Pollaks nya bok. Utan handlar om att #prataomdet. Nu gör jag det. Nu har jag känt mig för länge nog, så låt oss öppna den där bökiga luckan till sexet.Initiativet att snacka sexuella gränsdragningar, gråzoner och övertramp släppte fram många berättelser om rena övergrepp. Situationer som jag aldrig har varit i närheten av. Jag har upplevt det vanliga tafsandet. Det värsta:

Det personliga är...ja, ni vet

2011-03-25T19:18:00.003+01:00

När jag hade skrivit fitta ungefär fremtielva gånger och undrade vad jag egentligen höll på med, kom jag att tänka på den där gången när jag och två vänner pratade om sex och sensualitet som kryper ner i åldrarna, och jag sa ”Jag tycker att det är viktigt att man onanerar ordentligt innan man förlorar oskulden, så att man känner sin kropp och vet vad som känns bra och inte”. Det blev tyst.Inte

Fittan i finrummet

2011-03-25T16:17:00.000+01:00

Ibland dyker det upp örhängen, halsband, kuddar och broscher i form av fittor. Detta kan jag bli förvånansvärt förtjust över. Plötsligt önskar jag mig en beige cernitlerafitta att hänga om halsen. Varför då?Vad är det egentligen jag vill säga med fitteriet?Kanske:"Jag har en fitta, och det är jag glad för."Visst är jag det, den skänker mig mycket glädje, men vad angår det andra? Min fittglädje är

Den kladdiga politiken

2011-03-24T20:08:00.000+01:00

Det går inte att prata med dem. Sakliga argument biter inte på dem, de spelar bara på känslor.Så säger vi om Sverigedemokraterna. Som om en politik grundad på känslor är det stolligaste vi hört talas om.Men min politiska övertygelse har också sin grund i känslor. Den bryr sig inte nämnvärt om detaljer, statistik och enstaka sakfrågor. Den är grundad i några enkla principer: Vi ska vara snälla mot

Inlägg på rymmen

2011-03-24T02:01:00.003+01:00

Alltså nattbloggande. Inte alltid en bra idé. Har roat mig med att skriva en massa halvtänkta inlägg, och sedan råkat trycka publicera istället för spara. Medan tankeverksamhet pågår är inläggen alltid fulla med sådant här: XXX (?) /synonym/ (LÄNK). Nu hoppas jag att jag har fått hem dem alla till fållan. Så ska jag hålla fingret borta från publicera-knappen tills jag orkar hålla ögonen öppna.

"Den är tung den där"

2011-03-23T22:19:00.005+01:00

Vi inreder vår nya, stora, inglasade balkong. När Fadern och jag ska bära hem en hylla och några små plastlådor från IKEA tar jag hyllan ifrån honom och säger "Den vill jag bära, det blir för stereotypt annars". Ja, det var kanske lite larvigt. Men. Så ofta det händer mig och andra tjejer att man till exempel hjälper till med en flytt, hugger tag i en låda att bära uppför trappan bara för att

Mammi-mammi-snutti-gulli

2011-03-15T20:13:00.002+01:00

Det där med att vara mamma till djur, jag tog upp det även på facebook. Och fick bara mothugg. Så tjafsade vi lite lättsamt och kallade varann för blödiga eller kärlekslösa, och det var det.Men hej i-landsproblem, mammandet provocerar mig på riktigt.Jag må bete mig som en stereotyp aspergare, men jag tycker att orden ska betyda något. Mamma är man till barn, inte till djur. Har du haft djuret i

Grundkurs i logik

2011-03-11T03:09:00.005+01:00

Saker jag inte klarar av: När folk kallar barn och djur med flera för prins eller prinsessa FAST DE INTE ÄR DET. Någon jävla ordning ska det vara.Och: När folk påstår sig vara mamma eller pappa eller till och med mormor till ett djur. Är du en katt? Nej då så, då är du INTE mamma till katten. Så enkelt är det. Fnys.

Fjortonåringen

2011-03-09T22:29:00.003+01:00

Tänker på en fjortonåring som blev skitsur när hennes mamma råkade spela över en VHS med tre dokumentärer, varav en handlade om prostitution i Indien. Någon handlade säkert om Aids också. De där dokumentärerna hade hon såklart redan sett, men de var så bra att hon ville se dem många gånger igen.Jag saknar henne ibland. För sanningen är att idag är min allmänbildning bristfällig. Jag tycker att

Mänskliga berättelser

2011-03-09T16:15:00.002+01:00

Och: Jag är så glad att det var män på Mia Skäringers show. Män som jag sedan hörde prata om hur bra det var.För det är synd att Dyngkåt och hur helig som helst marknadsförs som och förväntas vara en kvinnoshow. Det Mia Skäringer pratar om är allmängiltigt. Jag tror att alla har varit med om att förnedra sig för att bli älskad. Att leta. Falla. Jämföra sig med andra. Använda mer eller mindre bra

Fantastiska, ärliga Mia

2011-03-09T16:05:00.001+01:00

Mitt skyddshelgon Mia Skäringer var i Karlstad i helgen. Hon, som först bara var en jävligt rolig människa, och som nu betyder massor för mig.Jag har gått från att skratta åt hennes karaktärer till att skratta med dem. Tabita som ger ungarna en glass till, Gulletussan som förföriskt sjunger Cecilia Lind, Mia som inte kan skratta på rätt ställen eller göra sig platt nog för att passa in.Mia har

Systrar och bröder på kvinnodagen

2011-03-08T15:31:00.004+01:00

Via twitter hittar jag en till som är ledsen på åttonde mars: Tone Schunnesson.Hon skriver träffande, och hittar hoppet i det här stycket:"Men, ni älskade kvinnor, är dom som bär mig under tider som dessa. När jag inte längre orkar debattera eller tycka, slåss eller kämpa. För under det här året, när jag mötts av en sådan manssolidaritet som ibland fått mig att i ren desperation gråta, har jag

Grattis!

2011-03-08T15:05:00.005+01:00

Första maj. Är man inte vänster kanske man inte förstår. Det är en dag då vi ser tillbaka på alla segrar och sträcker på oss. Då vi ser framåt på allt vi ännu vill förändra, och känner att vi tillsammans har styrkan att göra det. Då vi lyfter blicken från detaljer och målar bilden av den värld vi vill leva i. Första maj är dagen då hoppet rinner i oss.Det är vad åttonde mars har potential att

Vilse i det digitala

2011-03-08T00:59:00.008+01:00

När jag var på Arbetarbladet kom Mymlan dit för att puffa för sociala medier. Vi vikarier fick inte lyssna, utan producerade tidning istället, men vid lunchen hamnade vi vid samma bord.Nej, nu ljuger jag. Jag satte mig där med mening. Ville prata. Och kunde knappt säga något. För jag blev så generad. Kände att jag visste alldeles för mycket om denna främling. Det var första gången jag träffade

Att vara eller inte vara snygg

2011-02-28T01:57:00.003+01:00

Jo, jag vet att mode är en stor grej på Oscarsgalans röda matta. Men jag blir ändå lite illamående av detta ständiga betygsättande av utseende, på en filmgala. Kvinnorna är vackra, bedårande, förtjusande, bla bla. Och från hyllandet är det så nära till hånet: Hur tänkte de där, usch vilken nyans, pinsamt, omodernt, för mycket löshår, fel smink och så vidare. Så befriade männen är från det där, i

Pysseldöden

2011-02-04T23:07:00.008+01:00

Jag har nära till irritation just nu. Med det sagt: pysselföretagets vårkatalog fyllde mig med helig vrede. Allt annat är en underdrift.Det började redan på första sidan, där jag erbjöds köpa en materialsats med fanerägg, vita fjädrar, pärlor, knappar och dekorpapper. Av detta skulle jag göra "romantiska vintageägg". Det var egentligen inte det felaktiga och tramsiga bruket av ordet "vintage" som

Saknan

2011-02-04T22:56:00.003+01:00

Saknar lägenheten i Göteborg. Stora köksbordet och trasmattorna som egentligen aldrig var mina. Att gå rakt ut i Kortedalaskogen och ploppa upp någonstans i Bergsjön. Brödlukten och spårvagnssången om nätterna. Saknar bron till Annersia i Östersund. Utsikten från Stocketitt, och hembygdsgårdens Kjell som är så varm som en människa kan vara. Och Sundsvall, underbara Sundsvall. Norra Berget,

Synd om, eller?

2011-02-02T17:20:00.001+01:00

Tänker på vad man får och inte får känna. Och vem man i så fall ska stå till svars inför. Det finns ett gäng känslor som är så fula att man måste skämmas om man känner dem. Bitterhet. Hat. Avund. Kanske är det något jag har med mig hemifrån, för Systern har beskrivit samma inställning. På gymnasiet fick jag fler nyanser att se livet med. Vapenbrodern introducerade bitterhet för mig. Och när jag

Idealen förändras

2011-02-01T19:47:00.001+01:00

Så här säger friherrinnan i - suprise surprise - Fru Marianne om just tramsiga nyförlovade Marianne:"Det är riktigt rörande att se Marianne, snövit, oskyldig, som hon är. Ja, fru Björk, det visar vad en omsorgsfull uppfostran kan åstadkomma, till och med i våra tider. Jag tror mig kunna säga att - så fästmö hon är - tänker hon på ingenting. Ett riktigt duvosinne! - Vad jag blir upprörd när jag

Scen från senhösten

2011-02-01T17:25:00.000+01:00

Utanför Cyrillushusets fönster drar en man upp jackärmen för att titta på klockan. Änder simmar runt statyerna i dammen. Ett par cyklar förbi och de har hjälm. Kanske är det Per och Pernilla Strömgren, stans hängivnaste cyklister.Det här är Karlstad, och jag tycker om det.Här inne i Cyrillushuset är konsten så betryggande tråkig: tavlor med deprimerade blickar, en häst som tuggar på en äng, och

Samtidigt på en annan plats

2011-01-30T19:17:00.003+01:00

En Egyptenbild lånad från youtube. Den säger allt.

När oväsentligheter ställer sig i förgrunden

2011-01-30T16:40:00.003+01:00

Fest igår. Lyckat. Idag märklig känslostorm över gårdagens urringning. Som ser bra ut när man tar på sig klänningen, men sedan börjar glida omkring. Bröstiga bilder på facebook.Förvånas över mig själv. Det är väl en värdslig sak. Om det enda man ångrar efter en utekväll är avsaknaden av en säkerhetsnål ligger man i lä.Kan inte riktigt sätta ord på vad jag nojar över. Att det såg billigt, slampigt

Där mitt ankare ligger kastat

2011-01-29T18:40:00.001+01:00

Herulen är Värmlands Museums vandring genom värmlänningarnas och själva mänsklighetens historia. Men det är inte undervisning, det är poesi.Jag går där och upplever dem för femtielfte gången, känner dem var och en. Andäktig inför gamla spikar, men ännu mer inför de små små keramiktärningarna. För tärningar är inget man behöver, det är något man skapar för nöjes skull. Och där stannar tiden, med

Hettan från Egypten

2011-01-29T16:36:00.009+01:00

Igår. Kairo brann, twitter brann, och där hittade jag en länk till Al Jazeeras direktsändning. Fastnade, uppkrupen på soffbordet med sändningen på lilldatorn och twitterflödet och andra textuppdateringar på stordatorn.Jag mindes skildringarna från de som var med när muren föll, den febriga stämningen, kakafonin av knackande när stycken av muren hackades loss. Och hela världen såg på, hoppades och

Det gåtfulla folkets böcker

2011-01-28T00:09:00.006+01:00

Undrar ju ibland. Är det barn jag vill ha, eller bara någon i allmänhet att läsa undersköna Solägget för? Dela Mamma Mu-glädjen med? Gottar mig i kapitelboken om Mamma Mu och Kråkan nu. Skrattar högt, och tycker verkligen att den rymmer massvis med livsvisdom och livslust. På ett självklart, otillkrånglat sätt. Som bra berättelser kan de väcka så mycket tankar om de stora, och små, frågorna.

Logiska kategorier

2011-01-27T19:31:00.003+01:00

Min långa filmer-att-se-lista har i skrivande stund fyra rubriker:Svenskt,nordiskt, doku, filmer med Stephen Fry.Lite skevt kanske.

Och därför är jag glad åt mina fötter

2011-01-26T22:21:00.005+01:00

Kom att tänka på en fråga som dyker upp då och då i min bekantskapskrets: Vilken kroppsdel är du mest nöjd med?Kan inte komma på vad jag skulle välja. Mina ögon är vackert mönstrade. Jag är tacksam för mitt hår, så tjockt att det går att klippa och fixa på många olika sätt, och dessutom har jag att ta av om det börjar falla av när jag blir gammal. Trots en del tjafs med mig själv så trivs jag i

Jag gillar Börje, men han skulle avsky mig

2011-01-26T19:43:00.000+01:00

"Karl hade vanor, i vilka han kände sig fullt berättigad, men som kunde reta gallfeber på Börje. Så till exempel kunde han - med en fysik som en jätte - ligga och sova till klockan elva eller halv tolv på dagen, och Börje kände en till äckel stegrad avsmak vid blotta tanken på en sådan onaturlig lojhet."Fru Marianne av Victoria Benedictsson(...som det var ett tag sedan jag läste nu, men under

Guldgnället

2011-01-24T23:46:00.006+01:00

Guldbaggegalan, och på twitter slentriangnäll på svensk film. Som när jag som barn tvingades smaka på maten, hade broccoli i munnen i en halv sekund, för att sedan spotta ut den utan att ens överväga saken.Kritik kan vara konstruktiv. Sådan kritik brukar till exempel handla om små resurser, om hur filmstöd delas ut, eller om dålig fantasi och filmer som stöps i samma form. Men ikväll lät det mest

Fröding och jag

2011-01-24T18:34:00.000+01:00

Värmlands Museum visade en massa Frödingporträtt i somras, och kastade mig tillbaka till den där dagen i köket när jag ritade en skäggig gubbe. "Det ser precis ut som Gustaf Fröding" sa modern, och teckningen hamnade på väggen med de andra.Så var det alltid hemma. Allt var värdefullt och allt barnen gjorde skulle tas på allvar. Ett platt "vad fint" var inte nog. Och aldrig en ton av falskt beröm,

Hulliga ord

2011-01-22T21:54:00.001+01:00

En spin-off på förra inläggets fokus på det fantastiska ordet hull:HullKöttFett på kroppenMjukdelarFyllighetKorpulensEmbonpointVälmågaFetmaFrodighetDet var bara det jag ville säga.

"Det var omöjligt annat än att ge akt på denna vackra nacke"

2011-01-22T17:32:00.004+01:00

Nu är det dags för Fru Marianne igen! När jag pratade i telefon häromdagen lät det ungefär så här: Jag: Och vet du, en till sak med Börje och Marianne... Eller, det här kanske inte intresserar dig så mycket? Han: Jag är intresserad av ditt liv, och om det just nu består av Börje och Marianne så är det så. Fint. Till saken. Fascinerande med Victoria Benedictssons språk är hur hon samtidigt kan

Sensommarnaivitet

2011-01-22T17:21:00.002+01:00

Modern ser en orm när hennes moder matar änderBrodern kastar stenar så de ploppar en i sänderDen torra hunden sitter vid min sida, den blöta hunden drar i faderns armHöstens första dag är just så: Klar och glad och lagom varm(En barnslig grej jag skrev för två-tre år sedan)

Men åh

2011-01-22T02:02:00.002+01:00

Svindlande höjder. Kanske ska man känna att oavsett vad som händer och oavsett elakingar så går det ganska bra ändå tillslut. Men jag blir så trött på dessa människor, som slänger bort sin egen lycka därför att de aldrig ger någon en andra chans, aldrig sväljer sin stolthet, aldrig släpper tanken på vad folk ska tycka, aldrig utmanar sina fördomar, aldrig försöker se utanför det uppenbara, aldrig

Bekännelse:

2011-01-22T01:58:00.002+01:00

Jag gillar filmen En riddares historia. Inte ironiskt. Vi fick se den någon gång på högstadiet, samtidigt som betygssnack pågick i korridoren. Och jag blev - berörd. Känslan sitter i. Jag tycker den är fin. Och så var det med det.

Om jag får nåt att säga till om, då skall du dansa på min grav.

2011-01-20T20:47:00.005+01:00

Har lyssnat på Dansa på min grav fem gånger och även om jag börjar tröttna så ryser jag fortfarande lika mycket. På lågstadiet tog vår lärare upp det där med att få gåshud av musik. Och jag förstod inte alls vad hon menade. Trots att jag hade en massa bra musikupplevelser och musikglädje så hade jag aldrig någonsin blivit rys-berörd. Inte av något annat än musik heller. Det var en dimension jag

Om hur en tramsig kvinna bara kan godkännas genom att utplåna sig själv

2011-01-11T17:52:00.007+01:00

Har snöat in på Fru Marianne. Här är mitt förra inlägg om boken. Nu avslöjar jag hela handlingen, så läs gärna boken först.Börjes kärlek till sin barndomsvän Pål är så innerlig att jag blir mer och mer övertygad om att de skulle ha varit ett par om de levt i en annan tid. Börje berättar om Pål:"Det var nästan mer än vanlig vänskap, jag tror att det för mig motsvarade vad det första tycket är för

Om Börje och Marianne och hur olika man ser på en ko

2011-01-11T17:00:00.002+01:00

"Fröken! Som långa preludier inte är i min smak, frågar jag er kort och gott: vill ni bli min hustru? Jag förstår nog, att en sådan fråga kan vara svår att besvara, så där på rak arm, i synnerhet som ni ännu känner mig så litet. Jag väntar heller inte att ni ska svara ja med detsamma. Men om ni känner med er själv, att det aldrig kan bli annat än nej, så finns naturligtvis intet skäl för att ej

Den första klassikern

2011-01-11T14:38:00.004+01:00

Sanningen är att jag aldrig blivit berörd av en klassiker. Visst hade Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd ett oväntat pratigt och drivet språk i min stil. Visst var ämnet i Elin Wägners Pennskaftet intressant. Men historierna passerade utan att lämna några känslor hos mig. Precis som Dickens, Goethes och Jack Londons böcker.Jag har läst dem som allmänbildning istället. Precis som när jag går på

Ingivelse:

2010-12-14T17:03:00.004+01:00

Jag älskar bibliotek. Jag älskar barnkultur. (Lånade nyss åtta böcker varav fyra är barnböcker) Att umgås med barn känns dessutom ofta, hur ska jag säga... meningsfullt och skitkul på samma gång.Jag kanske skulle bli barnbibliotekarie?Jo, det är lite knäppt att tänka så när jag nyss läst tre år på universitetet och samlat på mig studieskulder. Men hur dramatiskt det än låter så har jag anledning

Terroristbrott enligt lagen:

2010-12-13T13:27:00.004+01:00

"För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller3. allvarligt

Den lugna viken

2010-12-13T13:02:00.004+01:00

När jag är skeptisk framstår jag lätt som lite ensidig. Jag hoppar över vissa tankeled och redovisar bara de senaste, så att det ser ut som om jag avfärdar självmordsbombaren som en bagatell. Det gör jag inte. Jag är medveten om att polisen bedömer explosionerna som terrorhändelser. Ändå tycker jag att de etiketter som sätts på detta brott är märkliga. Betydelserna som tillskrivs händelsen

Ordval

2010-12-12T19:53:00.003+01:00

Enligt vad jag sett är det TV4 som håller sig sansade med ordval som "sprängdådet" och "självmordsbombare". Och att det kan vara mer än så.De andra tycks redan ha bestämt sig. DN:s vinjett är "Terrorattacken i Stockholm", SVT kallar det för "terrordåd", Aftonbladet för "terroristattack". Expressen dundrar på med "Här når terrorn Sverige".Och så kan jag inte låta bli att undra. Alla medier

Ta det lugnt nu

2010-12-12T16:57:00.003+01:00

Lisa Magnusson formulerade precis vad jag tänkte i natt:Jag säger inte att det här inte skulle kunna vara ett terrorattentat iscensatt av en självmordsbombare på uppdrag av al-Qaida. Jag säger bara att det enda vi helt säkert vet när jag skriver det här är att:1. Två bilar har förstörts i en explosion.2. En person har dött i ytterligare en explosion strax därpå.3. Någon har mejlat religiöst

I natt insåg jag meningen med twitter #sthlmbomb

2010-12-12T16:52:00.003+01:00

För som Mymlan sa:Tar mig friheten att citera givande debatt, kritiskt tänkande och förlösande skämt i en enda röra:

Gulligt:

2010-12-02T21:05:00.005+01:00

I en skvallertråd på flashback (som enligt de oskrivna reglerna följer temat att den uppmärksammade är fet, ful, dum i huvudet och knullat sig till alla jobb) smyger någon in och viskar, helt utan brösttoner* "Är det bara jag som har ett gott intryck av henne? Hon verkar trevlig och påläst."*Ja förlåt, jag tycks ha hittat ett nytt favoritord.

Om tågen

2010-12-02T18:02:00.004+01:00

Den här vintern har jag bestämt mig för att nollställa min inställning till SJ. Min uppfattning om dem baseras härmed bara på hur de beter sig från och med nu. Min ambition är att vara resonlig. Självklart kan vi inte ha det som förra vintern, med en trög beslutskedja som gör att till exempel extraskottare inte tas in direkt, utan först efter långvariga problem. Eller som i somras, där

Vi säger "säger"

2010-11-28T20:58:00.005+01:00

Hittat en sida vid namn mediespråk. Där finns det här stycket om anföringsverb:"En artikel som frossar i anföringsverben berättar, konstaterar, befarar, instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar, understryker, funderar, tillägger och fortsätter väcker misstänksamhet hos läsaren. Variationen av anföringsverb verkar ansträngd

Ja, ja, vi fattar

2010-11-28T13:54:00.004+01:00

"Terrängritten inom fälttävlan benämns ofta som världens farligaste sport. Internationellt har nästan 30 ryttare avlidit efter att ha förolyckats sedan år 2000."Lite övertydligt va, Fokus?

2010-11-26T05:07:00.000+01:00

Hoppsan. Nu kliver Fadern upp för att gå till jobbet. Jag borde nog gå och lägga mig...

Ögonblick som är lätta att tycka om

2010-11-26T02:08:00.004+01:00

När Brodern dyker upp här hos mig, iklädd plommonstop och med långt paraply på armen, med repliken "Jag kör Charlie Chaplin-mode idag."

Har rensat bland gamla skolböcker

2010-11-23T18:44:00.002+01:00

och hittat en uppgift från sjätte klass, åttonde januari 2001, där vi skulle beskriva "Mitt år 2000". Jag skrev bland annat så här:"Jag måste faktiskt säga att år 2000 var det värsta året i mitt liv. Fram till slutet av maj var det väl okej, men alla hemska händelser i mitt liv blev samlade på ett ställe - 28 maj till 16 augusti. Om jag fick önska vad jag ville så skulle jag önska att det här

Den bästa julen

2010-11-23T18:37:00.001+01:00

I helgen upprätthöll vi en gammal Sundsvallstradition: att fira för-jul med vänner. I efterhand kan jag se att jag nog var ganska odräglig. När vi pratade om en annan persons eventuella jobbkris sa jag "Sluta, det känns som om vi pratar om min framtid" och när någon beskrev ett teveprogram om trasiga familjer sa jag "Gud, vad det låter som min familj" (fast det egentligen var ganska långsökt).

Henrik Schyffert.

2010-11-19T00:47:00.005+01:00

Ibland har han gjort något jag tyckt var roligt, ibland har han gjort något jag inte tyckt var roligt, ibland har han gjort något jag mest tyckt var konstigt.Men The 90s - ett försvarstal. När jag ser det känner jag något som är löskopplat från roligt eller inte roligt. Att jag tycker om honom. Inte krångligare än så. Hans sängvätarmonolog är magisk, den täcker in alla dimensioner.

Att äta, eller inte äta

2010-11-08T22:37:00.005+01:00

Dessa dagar tänker jag på vad Grannen (bonde 80+, nu död) sa till Modern en gång apropå gröt: "Det är inte gott, men man måste ju äta det." Och så åt han sin gröt. Han hade aldrig tänkt tanken att man kunde låta bli. Han åt sin gröt för att det är vad man gör.

Elin Grelsson om det klibbiga obehaget:

2010-11-05T20:24:00.002+01:00

Bra så.

Är det något som går?

2010-11-04T21:05:00.002+01:00

Hon frågar mig vad det handlar om och jag säger "Det är väl bara det att allting känns tråkigt. Att inget av det som borde vara eller brukade vara roligt är roligt längre."Och en annan säger "Var det inte nu allt skulle falla på plats?"En tredje "Ingenting känns meningsfullt."En fjärde "Det är helt okej, men inget mer."En femte "Plötsligt vet jag inte vad jag vill, jag som alltid vetat."Är det

Den berömda relationen mellan dikt och verklighet

2010-10-09T01:52:00.005+02:00

När jag var femton hade jag läst så många inredningstidningar att jag kunde varje spyfärdig formulering utantill. I ett satirförsök skrev jag det här, som till stor del består av autentiska magasinformuleringar.Det var min samling av de vidrigaste av vidriga uttryck. Om jag då hade anat... Idag överträffade DN mina vildaste fantasier.

På landet

2010-10-09T01:32:00.003+02:00

Magnus Betnér är i Karlstad, och jag ser på hans twitter att detta är landsbygden för honom. Ni vet, den där hålan där folk har märkliga kläder och är bekväma rasister. Och det oroar mig en smula. För vad är då Kil? Hagfors? Åmotfors?Magnus: Utsätt dig inte för Åmotfors. Det kommer inte att göra dig gott. Alls.Eller Magnus: Utsätt dig för Åmotfors. Där behövs du som mest.

Istället för avgrundsvrål

2010-10-05T11:25:00.001+02:00

Lösa korsord kan man göra. Fylla hjärnan med "Ostmassa på fyra bokstäver""Väluppfostrad på fem bokstäver"Istället för avgrundsvrål och annat som inte passar i möblerade rum.Jag menar, det är helt enkelt inte särskilt klädsamt med existentiella våndor.Om man inte är fjorton år och svart och svår.Och det är man ju inte.

Att kunna trycka på paus

2010-10-05T00:23:00.003+02:00

När man inte riktigt orkar vara människa längre. Tänk om det fanns en pausknapp. Att få ligga i en hängmatta medan någon räcker fram glas med lemonad. Och sugrör i olika färger. Eller - sova hoprullad i en raggsocka. Eller - gå i en skog bland röda löv, iklädd pösig tröja. En reklamdröm på repeat.Oj, jag har varit på väg hit ett tag men SD gav mig den sista knuffen. Och grejen är, om man skulle

Lena som statsminister, tack

2010-09-23T20:54:00.000+02:00

Hann läsa halva "Världens lyckligaste folk" innan valet. Just nu orkar jag inte öppna den. Men jag har införskaffat mitt eget ex som jag kan göra hundöron och understrykningar i, och det är med i väskan när jag nu flyr landet några dagar. Boken har allt: fakta, flyt, personlighet, stil, tuggmotstånd.Lena Sundström är mitt hopp just nu. Här och här kommenterar hon vårt alldeles egna, vidriga

De sorglösas provokation

2010-09-23T20:08:00.000+02:00

Galet mycket SD här nu, och det är säkert att ge dem oförtjänt uppmärksamhet. Dessutom skriver jag för ingen, eftersom jag knappast tror att några sverigedemokrater hänger just här på min blogg.Men det är verkligen det enda jag kan tänka på.Jag blir uppriktigt provocerad varje dag när solen går upp och löven faller och vi köper thaimat och bussarna går enligt tidtabellen. Det känns inte rimligt.

Vi och dom och jag

2010-09-23T18:45:00.002+02:00

Jag närmar mig ofta SD utifrån att jag tillhör vi:et i "vi och dom". Tänker saker som att "jag som svensk har aldrig känt att min kultur är hotad, hur kan de göra sig till mina språkrör?", "Vi svenskar är inte så inskränkta som SD tror" och så vidare.Samtidigt blir jag upprörd från den andra sidan. Känner ursinnigt att jag har precis lika stor rätt att beträda den svenska marken som någonsin

Jag vill hävda invandrares rätt att vara skitstövlar (precis som "vi")

2010-09-23T17:37:00.002+02:00

"Vad vore livet utan latinska bokstäver, italiensk pizza, turkisk kebab och yada yada yada?" De här inläggen som dyker upp på facebook känns säkert relevanta nu när SD menar att Vår Fina Svenska Kultur är hotad av Annan Farlig Kultur. (Mer läsning: Helena Sandklef om att vi bör prata kebab)Och när ett parti pratar om invandrare som enbart en kostnad och glömmer att de jobbar och betalar skatt

Hur ska vi rädda fornminnena från muslimerna?

2010-09-23T17:00:00.004+02:00

När det diskuteras huruvida man ska "ta debatten" med SD brukar det ena laget hävda att man inte vill legitimera ett främlingsfientligt parti genom att bjuda in dem till debatt och ge dem utrymme. Det andra laget menar att man måste avslöja deras bruna politik och tydligt erbjuda ett alternativ. En skiljelinje går också mellan de som tror att migrationspolitiken är problemet, och de som tror att

Demokratins innebörd skrivs om

2010-09-23T12:21:00.000+02:00

En nyhet i det här valet är att vi tack vare facebook får höra både vänners och ytligt bekantas politiska funderingar. Valhemligheten är inte längre så hemlig när var och varannan vattenmärker sina profilbilder eller propagerar i sina statusrader.Därmed ställs jag inför debattinlägg på en nivå jag trodde att vi lämnat sedan länge. Som att det blir uppiggande med SD i riksdagen, de kommer att röra

Nu börjar det

2010-09-22T00:26:00.003+02:00

Här stod jag idag, svartklädd med ett ljus i handen. För att det kändes som det enda rätta.Och nej, vi demonstrerade självklart inte mot resultatet av ett demokratiskt val, utan visade helt enkelt att vi står för något annat än de drygt 333 000 svenskar som röstat för ett samhälle där människor är olika mycket värda.Träffade några lokalpolitiker där, som jag känner sedan tidigare. De var

Ge mig tillbaka mitt Sverige

2010-09-20T13:17:00.006+02:00

Vaknar och förvånas över att himlen är så ljus. Jag trodde att den skulle vara mörk och blixtrande som över Mordor, som ett tecken på vad som komma skall. Vaknar och tänker att jag gör det inte, jag kliver inte upp till den här världen, jag erkänner den inte."Ditt land. Ditt val." stod det på flygbladen som SD lade i brevinkastet i valrörelsen. Då tänkte jag att ja, det är mitt land och ja, det

2010-09-20T02:31:00.001+02:00

Någon har tagit mitt Sverige ifrån mig. Och det var inte invandrarna.

Politik och journalistik?

2010-09-17T10:01:00.000+02:00

Så kom det något valinlägg ändå och det kan vara på sin plats med en innehållsdeklaration: Jag är inte medlem i något parti. Jag var partimedlem under gymnasieåren, men nu har jag valt att arbeta journalistiskt och det går inte ihop med partitillhörighet. Däremot har jag starka åsikter som jag tycker gör mig 1) mänsklig och 2) till den jag är.Lätt är det inte när alla ideal, praxis från